Att duscha en smula

Duschade med min son häromdan. Han heter Liam förresten, den ene av dem. Liam har en egenhet att vilja bli buren i duschen. Framförallt har denna egenhet skapat en fallenhet att fråga om han kan bli buren de tillfällen han INTE är buren i duschen.

Denna fallenhet resulterar ofta i en lust hos nyss nämnda pojkes far att hämta en rejäl tejp. En såndär brun på röd rulle ni vet, en sån som din pappa hade i garaget som man inte fick låna eller leka med. Och sedan, för säkerhets skull, linda den minst ett par varv runt munnen på honom.

Eftersom jag lyckligtvis är som alla andra män i skor blir slutresultatet dock allt som oftast att han hänger på min högra arm och leker med små bilar över min smala bröstkorg.

Det är nu det händer. Min arm blir förbannad. Han talar till mig. Skriker nästan till en början för att sedan eskalera till ett ihärdigt vrålande:

"SÄTT NER HONOM" skriker han. "VARFÖR JAG?" fortsätter han. Och i mitt huvud ser jag min arm sittandes på knä och be med sin enda hand samtidigt som han drar mig i byxbenet. "VARFÖR ÄLSKAR DU ÖRAT MER ÄN MIG?!" lyckas han få fram innan han resignerat börjar hulka och gråta och krampaktigt falla ihop.

Ungefär här börjar jag inse att armen inte överdriver. Att den faktiskt nästan är på väg att lossna från kroppen där den hjälplöst sitter inkilad under rumpan på min son. Han måste ner.

Genast och omedelbart startar frågeexplosionen igen. Och jag ger upp. Jag glider sakta ner längs med väggen tills jag sitter på det kala, hårda badrumsgolvet med min son lekandes i ytan mellan mina utsträckta fötter så att draperiet åker åt sidan och vattnet sprutar åt alla håll.

Men jag ser det inte. Jag sitter och småler för mig själv och inuti i mig utspelas en kärleksscen mellan mitt öra och min högra arm. De kramar varandra och dansar runt, runt som om de just överlevt en kärnvapenattack.

Sedan avbryts jag abrupt av cissi som kikar in i badrummet och vrålar: "Men Faan vad ni skvätter ner. Vad gör ni egentligen när ni duschar?!?"

- "Vad konstigt gumman, vet inte vad som hände. Men oroa dig inte jag fixar det" säger jag till svar och försöker inte ens förklara.